Vindruvor.

Ojoj, efter att ha slängts mellan korridorerna på BUP i två år så är jag äntligen klar där. På mötet satt mamma och pappa och klagade på hela systemet eftersom de inte tycker att det funkat bra alls, och det har det väl inte antar jag. Men nu slipper jag deras jävla ångest-trappor och hemska väntrum.


Idag har man fotograferat ursnygga människor i Aranäs fotostudio, och jag kände mig lite behövd.
Lollo ska vara så jävla stolt över allt hon gjort, hoppas att hon kan sova sjukt bra inatt!

Jag tror inte det är bra att vara nio år och livrädd. Sen blev det ju som det blev och jag kommer inte ihåg sjuan.