Lilla molntuss.

Suck, när hamnade jag här igen? Man tycker ju att jag borde ha lärt mig vad som är bra för mig och inte efter dessa år, men icke.
Jag går rakt in i massa skit som jag verkligen inte behöver eller klarar av. Men det är svårt att bryta mönster som jag känner så väl, det är tryggt på något sätt.
Så det slutar med att jag känner mig värdelös, det hade jag kunnat räkna ut med lilltån.
Och jag är så äckligt trött på att vara ledsen! Några år borde räcka tycker jag. Eller så är det såhär det skall vara, och då är det kanske bara att vänja sig.

Störande reklam för Daniel Lindström kommer hela tiden på Spotify, då kommer jag att tänka på när han var med i idol och Carro var smått besatt av honom. Det var fina tider.

Jag vägrar skämmas, känna mig liten och oviktig. Vill inte.