Vi har tinnitus i hjärtat.

Astrid har fått massa mystiska blåmärken precis överallt, jag tror att jag blir klumpigare med åren. Jag är också den mest förvirrade kvinnan i Vallda just nu, och jag har gul färg över hela benen. Igen.
Och jag är inte ett dugg pepp på att börja skolan på onsdag, speciellt när de bestämt att alla spårvagnar ska sluta gå till Vasa. Detta gör mig mycket upprörd, men det ska bli trevligt att återuppta fling-dieten med Mimmi.
Idag när jag och Carro fikade så insåg vi också att vi hade extremt roligt i lördags, speciellt när vi åkte buss och fnittrade hysteriskt.

Jag och Hellin satt och tjurade lite när vi var i Frankrike och såg på traditionellt midsommar-firande, jag blev lite gladare när de bjöds på gratis vin och kaka.

Where are you Pablo?

Konstiga dagar. Jag och vänner var på kulturkalaset i tre dagar och såg Navid Modiri & Gudarna, Detektivbyrån, Markus Krunegård, Bob Hund och hörde på Laleh! Ååh, det var fina dagar. Jag har dansat, skämt ut mig och ätit kebab hotfullt :)

Annars så målar jag och Martins på hans hus hela dagarna, därför har jag gul färg precis överallt
och den snyggaste brännan i mannaminne!
Det är ju också det värsta sommarjobbet man kan ha. Verkligen vidrigt. Det bjuds på saft och bullar, jävligt bra lunch, Pushing Daisies och bra sällskap. Jag vet ej hur jag ska klara de sista dagarna? Att man börjar gråta smått hysteriskt ibland är inget konstigt.

Dock är jag fortfarande mycket bitter över att jag inte hade råd med Way Out West, Laakso hade varit underbara att se.

Det är sjuk hur mycket jag saknar Emmaboda och de fina människorna där. Jag vill ha mer festival!
It´s the feeling you get when you´re travelling somewhere, leaving something behind
Something that took too muck compared to what it gave.

Det var precis så det var.

Annars är jag just nu jävligt purken.

Känns som bästa dagarna.

Festival! Åh, det var många bra grejer!
På onsdagen när vi kom fram var vi redan party och allting var riktigt smidigt så vi åt hamburgare och vandrade till centrum. Men jag och Carro kunde inte följa med in den gången. På kvällen umgicks vi med de från Västerås, det var skitkul att träffa dem igen faktiskt. Hellin hamnade i Jakobs knä och jag tappade bort min bh, sen var den kvällen slut.
Dagen efter vet jag inte riktigt vad som hände, jag kommer inte ihåg vilka dagar vi gjorde vad om jag inte har spelschemat framför mig. Men vi såg Parken och Carro klädde av sig, jag, Jenny och Jessica rockade till Dead By April, som hade världens längsta soundcheck, och jag slog av ciggarett med håret. Detta var skillat. Sedan stog jag tydligen upp under lite av Detektivbyrån också eftersom vi har film på det, men sen blev det som det blev och jag hängde i Jennys knä istället.
Fredagen var bästa konsert-dagen, då spelade Navid Modirir, Florence Valentin och Markus Krunegård. Jag var salig hela kvällen! Och det bästa minnet är när jag står och skriker med i Markus alla låtar, det var underbart.
Sen blev det lördag och allt var nästan slut, alla i campet utom Carro var nu extremt bakis, så vi låg på filt och halvsov eller åt hela eftermiddagen innan vi gick till stan för att äta pizza. Jag åt inte ett enda nyttigt mål på hela festivalen, om man inte räknar in kräm.
Men lördagen var nog bästa dagen på hela veckan faktiskt, alla satt och rockade till dålig musik ända tills Familjen började. Och jag är så oändligt stolt över att jag lyckades se dem! Sen åt jag, Carro och Jakob kebab och drack kaffe i ungefär två timmar. Under denna tid lyckades jag sätta mig i taco-sås och slänga iväg min kjol, Carro skrämde iväg Jenny med sina pedofil-historier och vi konstaterade att Jakob inte alls var homofob.
Finfina grejer. Men sen vet jag inte om jag bör skämmas över allt jag gjorde och sa, fast det tror jag inte att jag orkar.