Where are you Pablo?

Konstiga dagar. Jag och vänner var på kulturkalaset i tre dagar och såg Navid Modiri & Gudarna, Detektivbyrån, Markus Krunegård, Bob Hund och hörde på Laleh! Ååh, det var fina dagar. Jag har dansat, skämt ut mig och ätit kebab hotfullt :)

Annars så målar jag och Martins på hans hus hela dagarna, därför har jag gul färg precis överallt
och den snyggaste brännan i mannaminne!
Det är ju också det värsta sommarjobbet man kan ha. Verkligen vidrigt. Det bjuds på saft och bullar, jävligt bra lunch, Pushing Daisies och bra sällskap. Jag vet ej hur jag ska klara de sista dagarna? Att man börjar gråta smått hysteriskt ibland är inget konstigt.

Dock är jag fortfarande mycket bitter över att jag inte hade råd med Way Out West, Laakso hade varit underbara att se.

Det är sjuk hur mycket jag saknar Emmaboda och de fina människorna där. Jag vill ha mer festival!
It´s the feeling you get when you´re travelling somewhere, leaving something behind
Something that took too muck compared to what it gave.

Det var precis så det var.

Annars är jag just nu jävligt purken.